Släppa taget

Kors i taket, jag är helt ensam hemma nu. Det är ytterst sällan det händer att alla 3 ungdomarna är borta samtidigt. Dottern är hos sin kille och sönerna åkte till ungdomsgården och ska "repa" med sitt band. Man ska ju vara glad över att dom mestadels är hemma. Att dom trivs så pass bra att dom vill det. Samtidigt så vill jag ju att dom ska ha egna liv också.

Tankarna irrar iväg och kommer in på att släppa taget om olika saker och ting omkring sig. Bla. det här med barnen. Jag är av den sorten att jag alltid har strävat mot att fostra dom till självständiga starka personer. Att dom inte ska vara rädda för förändringar och att dom ska utmana sig själva till att våga ta för sig av livet. Givetvis inte på andras bekostnad. När dom började skolan och skulle gå iväg själva dit så fick jag nästan hålla mig i hatthyllan för att inte störta efter dom och dra in dom till mig igen. Utåt till dom så visade jag enbart uppmuntran och att allt bara skulle gå bra. Det verkar ha fungerat också resten av deras resa på livets väg. Jag ser på dom äldre utflyttade barnen hur bra dom har klarat sig. Dom började jobba innan dom slutade skolan och har alltid klarat sig själva sen. Jag har ju funnits i bakgrunden om dom behövt mig. Men inte att jag gått före och nervöst hindrat dom med negativ påbackning.

Det har nog att göra med att jag hade en tuff uppväxt och alltid varit självständig. Nästan för mycket ibland. Är nog ingen person som utstrålar velighet och svaghet.
Det får jag ofta höra också, att jag är så stark. Det är både på gott och ont. Det goda är att jag har min integritet. Det onda är att få förstår att även jag har behov av att känna mig "liten" ibland. Trots min värk som maler på hela tiden så syns det inte utåt. Riktigt dåliga dagar håller jag mig inomhus. Barnen ser ju och vet mera om det och är goa och ställer upp när det behövs.
Den enda gången jag rejält spelat på min kvinnlighet och hjälplöshet är när jag haft punktering på bilen :-)))).

Släppa taget bör man ju med mycket av det förflutna. Inte hänga sig kvar och bli bitter om sånt som varit mindre bra. Märkligt egentligen också att man har lättare att komma ihåg det som varit mindre bra och inte det som varit bra.

Jag önskar alla en fin helg