How dirty can I get

Det har blivit en del tv tittande på sistonde. Dokumentärer gillar jag och 2 av programmen har varit om folk som valt att leva lite efter experiment. Det första programmet jag såg var om en finsk familj som under ett år skulle leva energisnålt. Det var pappan i familjen som reagerade över miljöförstöringen och införde det hela och filmade dom under det året. Helt smärtfritt var det inte mellan honom och frun. När året hade gått så hade dom i alla fall skurit ner på energislukare och besparat miljön en massa kilon av förstörelse i luftutsläpp och annat.

Visst får man sig en rejäl tankeställare när man ser ett sådant program. Men jag är nog ingen som får hederspris som miljömedveten person. Sopsorterar gör jag. Använder energisparlampor, har inte full belysning dygnet runt. Men så mycket mer kan jag inte berömma mig för, inte vad jag kan komma på just nu i alla fall.



Det jag såg i kväll var How dirty can I get.
Jag klarade inte att se hela programmet. Äcklades av det. Hennes omgivning stod knappt ut med henne. Hon jobbade med fiskrensning, joggade och allt annat hon gjorde som satte sin lukt på henne under en månad, utan att hon tvättade sig *urk*.

Inkopierat:
Amerikansk dokumentär från 2007. Vad är det värsta som kan hända en person som slutar ta hand om sin personliga hygien? Trebarnsmamman Nicky Taylor är bekymrad över de kemikalier som forskare hittat i hygienartiklar och rengöringsprodukter, samt deras potentiellt skadliga effekter. Som ett vetenskapligt experiment ska Nicky nu varken tvätta sig själv, sitt hem eller sina kläder under en hel månad för att ta reda på vad som händer. Mikrobiologiska tester görs både innan och efter experimentet för att visa hur mycket bakteriena växer, och vilka kroppsdelar de gillar bäst. Nicky blir snabbt varse de sociala effekterna, inte mist när det gäller hennes stinkande andedräkt.






Nattkram från en nyduschad strömma