I går var det ju internationella kvinnodagen. Det gick helt spårlöst förbi här hemma. Visst hade jag lite tankar om det. Om alla kvinnor som är sambo-gifta-särbos och kanske fick lite extra omtanke av sina män. Sen alla kvinnor som lever i dåliga förhållanden och då kanske den dagen svider lite extra. Eller har ett dåligt liv överhuvudtaget.
Själv har jag nog blivit för bekväm och kräsen av att den här gången ha levat själv med barnen i drygt 13 år. Visst har jag träffat nån man lite nu och då genom åren. Men ingen som känts helt rätt med. Min livsfilosofi är att man inte ska krångla till sitt liv mer än nödvändigt. Oftast om man träffar någon så har han ju också barn och i den här åldern även barnbarn. Den biten kan jag mer än nog. Pappan till mina tre ungdomar hade 3 barn när vi träffades och jag hade också lika många. Vi fick 3 barn tillsammans och det krävde sin man och kvinna att pussla samman allt. Det blir många att ta hänsyn till.
Ofta vid en skilsmässa går allt bra tills ex partnern eller en själv träffar en ny och startar om. Då blir det en lång kedja bakåt som det ska stämma med. Det gäller också att alla har "rent" i sina förållanden med sina ex och att inte nån gammal surdeg ligger och jäser. Min erfarenhet är att oftast män har mest bråttom att hitta någon ny efter en separation och då följer dom gamla problemen med in i ett nytt förhållande. Mitt i det "kaoset" finns barn som ska gå först i allt. Många har ju helt andra erfarenheter än mig och lyckas bra med att få samman allt. Jag klarar inte att år ut och år in stånga skallen i väggen och då försöker jag förändra det till det bättre. Barnens väl och ve går först i allt. 
Antingen har det varit stolpskott eller så har det varit mitt dåliga omdöme som förblindade mig. Inget att gråta över nu. Huvudsaken man ställer sitt liv så man kan se barnen och sig själv i ögonen.
När jag skriver det här så inser jag än mer vilket lugnt och bra liv ungdomarna och jag har och det överväger tvåsamheten. Än så länge ialla fall :-).
Kram
Free Signature Generator
1 dag sedan
aW.jpg)
2 Comments:
Tänk så klok du är. Tänk om alla kvinnor tänkte så. Du har så rätt. Jag är också skild men omgift nu, men jag väntade tills min son var vuxen och flyttat hemifrån. Allt rensat och klart.
Många kloka tankar du skriver om. Själv är jag så glad att min man och jag har lyckats hålla ihop alla år, över 30 nu.
Även mina föräldrar var gifta tills pappa dog. Det är väl det bästa för alla parter om man kan hålla ihop det hela.
Bara tanken på att träffa en ny med egna ungar får mig att tänka; Tack o lov att jag har sluppit gå igenom hela den biten. För att inte tala om hur bra det är att ungarna slapp en "ny" pappa och allt som hänger med ett nytt förhållande.
Tänker att du har varit klok och insett vad som är viktigt när man nu har skaffat ett gäng ungar. Just det där att ungarna går först verkar många både män och kvinnor ha svårt att fatta. De letar så desperat efter nytt sällskap och tänker inte på hur det är att vara barn.
Kram http://livsglimtar.wordpress.com
Post a Comment