
När man har många barn så tror alla att man är otroligt barnkär. Jag kan ju bara svara för mig själv och jag är inte speciellt barnkär. Nu höjer nog många på ögonbrynen *S*.
Självklart älskar jag mina barn över allt annat och går i döden för dom och är en tigrinna utav största mått när det gäller dom. Men i övrigt så faller jag inte i trance av förtjusning över andra barn. Inte så att jag backar inför dom. Men är förhållandevis neutral över andras barn. Jag har alltid önskat många barn och haft turen att få det också. Barn har jag tagit hand om sedan jag var liten själv. Drog barnvagnar när jag knappt nådde upp till handtagen. Min bror som är 11 år yngre, fick jag ta hand om och sen alla mina egna. Kanske det kan kallas att man når en viss mättnad över barn tillslut? Man blir ju inte yngre heller och orken tryter mellan varven.
Jag har ju mina barn utspridda över många år. Det är 19 år mellan den äldste och den yngste. Alla barnen har varit mycket efterlängtade och planerade. Ändå tycker jag det är skönt nu när jag inte har småfolk längre. Desto äldre dom blir, desto roligare blir det, på ett annat sätt än när dom var små. Man har som ett annat utbyte själv med dom. Jag kommer så väl ihåg första gångerna jag kunde åka upp en snabbis till affären och barnen var själva hemma. Vilken enorm milsstolpe det var.
Med många barn är livet oförutsägbart och aldrig tråkigt eller ensamt. Vi har en stor sammanhållning mellan varandra. Oavsett åldersskillnaderna mellan dom så trivs dom gott med varandra och är väldigt rädda om varandra och mig. Jag har "hjärntvättat" dom alla, sedan dom var små, med att familjen och syskonen är det viktigaste och värdefullaste man har här i livet och att man ska vara väldigt rädda om varandra. Vänner kommer och går, men familjen består. Det verkar ha gått in i dom alla. Mig brukar dom kalla Gudmodern :-).
Sammanhållningen mellan oss alla hör nog samman att dom vuxit upp själva med mig sedan dom var små och vi har mest bara haft varandra.
Alla har sina livsöden och familjekonstellationer och vår är den jag trivs så gott med.
Kram
Free Signature Generator
11 mars 2009
La Familia
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)




2 Comments:
Att få barn och barn barn är det bästa som hänt mej. Det heter ju mina barn och andras ungar..God Natt
Jag har nog alltid gillat barn och var barnvakt till många innan jag själv var torr bakom öronen. Barn var det enda som jag önskade mig när jag växte upp. Inget kunde vara viktigare än att få barn. Som tur var fick jag ju två och jag känner precis som du skriver om milstolpar när man kunde lämna dem en stund för första gången.
Jag har hela tiden fostrat mina till att klara sig själva, flytta och få egna liv och jag har som dig sagt samma ord om deras närhet, vänskap att de har bara varandra en dag när vi föräldrar inte finns och de ska vara rädda om varandra. De har ett väldigt gott förhållande fast de lever väldigt olika liv just nu.
Kram
Post a Comment