
I dag var sonen och jag och hämtade ut cykel från verkstaden. Bromsklossar skulle bytas och bara arbetet kostade 350:-. Den här cykeln köpte jag själv på blocket och den har stått några år nu och behövde väl en översyn med bromsarna. Man är ju rädd om sina ättelägg. Det visade sig att däcket behöver riktas för att bromsarna bak ska ta ordentligt. Men då skulle det bli än dyrare och nya bromsbackar fram var i alla fall ditsatta för 69 riksdaler. En sån här gång saknar jag en händig karl som skulle kunna ha fixat det här. En händig man kan ju vara bra till mycket och att beräknande skaffa en vän i bakfickan är ju inte direkt min melodi. Ge och ta, så ska det ju fungera med ens vänner.
Nu kom jag ju in på män och tanken for genom min skalle om attityderna som är mellan varandra. Jag tycker att det hårdnat betydligt med attityder och sätt mot varandra. Det gäller nog både män/pojkar och kvinnor/tjejer. Jag vet inte om det har med tidens stress att göra eller vad det är? Men många ser bara till sin egen vinning och andra blir nästan som förbrukningsvaror. Jag är ju inte direkt purung och nog är det så att man inte är lika rädd om varandra som tidigare. Man är kanske inte lika beroende av varandra nuförtiden för att livet ska fungera. Det är ju givetvis både på gott och ont. Individualism kallas det väl. Visst är den bra, men inte på bekostnad av andras väl och ve.
Jag har levat själv nu i 13 år med barnen och det har gått bra. Vi är väldigt sammansvetsade och vi brukar få höra att det inte är lätt att komma sig in i våran familj. Att träffa en man och inlemma honom i familjen är inte det lättaste när man haft många barn att ta hänsyn till. Deras bästa går ju först. Men att också ha en man att ta hänsyn är inte det lättaste och jag gillar det enkla smidiga livet. Därför har jag valt att leva själv. Nog har jag träffat en och annan man genom åren som singelmamma, men ingen det har stämt fullt ut med och då är jag hellre själv. Jag är nog ganska kräsen också. Livet ska ju höjas och inte sänkas om man träffar någon. Nu är jag nog för bekväm också och har fått mina vanor genom åren :-).
När jag följt mina vänners liv genom åren och sett hur dom många gånger farit illa i sina förhållanden och separationer , då har jag faktiskt varit tacksam över att vara själv.
Det här kan man ju skriva hur mycket som helst om, men just nu nöjer jag mig med dom här raderna.
Men man ska ju aldrig säga aldrig. Rätt vad det är så råkar "amor" komma i min väg också. Men det kommer inte att bli lätt för den mannen att kliva över mina murar.
Önskar alla en fin helg
Free Signature Generator
15 maj 2009
Cyklar. Attityder. Män
kl. 5/15/2009
Etiketter: Cyklar. Attityder. Män
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)




4 Comments:
sanna ord du skriver... håller med om att individualismen är en del av "boven i dramat" Jag har levt själv med mina "små" i ca 9 år, och visst blir man sin egen herre, men jag ska nu våga ta språnget att bli sambo i sommar med två härliga ungar på köpet förutom de mina... ska bli härligt, roligt men också lite skrämmande... man är ju vanemänniska...
Ha en fin helg.
KRAM!
Fast det är helt riktigt att du är kräsen. Man kan ju inte släppa någon tok innanför dörren, de ska helst finnas på utsidan. Långt bort.
Kram Lisa
Helt rätt en partner skall berika ens liv. Men samtidigt så får inte den personen som alltid varit berikaren i ens liv bli tagen förgivet... det har flickorna lärt mig.
härlig sida du har :-)
Post a Comment