Vilse i pannkakan

Jag känner mig lite vilse just nu. För första gången på 34 år, så har jag på sista tiden fått mycket egen tid. Det är inte alls fy skam. Men jag blir helt vilse i det hela. Efter att i många år haft barn i olika åldrar att ansvara för, så har den mesta tiden och energin gått till det. När dom äldre barnen blev tonåringar och började vara ute på kvällarna så hade jag 3 mindre barn hemma. Nu när dom också blivit tonåringar och börjat var ute mera med sina kompisar på kvällarna, så är allt så nytt för mig, så jag blir helt desorienterad. En försmak inför vad som komma skall, när dom också lämnat boet och jag blir helt själv. Ingen oangenäm tanke alls. Spännande känns det också. Bara jag får vänja in mig :-).

Antingen har det att göra med min glömska, eller så oroade jag mig mindre när dom äldre barnen började vara ute. Eller så har jag inte riktigt kommit in i det att dom här ungdomarna är ute på olika håll, nu och då.

Jag har nog alltid varit lite av en ensamvarg och trivs så. Det är nog lätt att vara det när man har vänner och ensamheten är självvald, mellan varven.

Man ska ju inte hänga upp hela sitt liv på sina barn. Men det är lättare sagt än gjort, när man har många barn och har bott själv med dom och haft hela ansvaret för dom.
Jag skulle aldrig för allt smör i småland vilja byta bort det livet eller känner mig sysslolös nu heller. Men just den här känslan att dom sista barnen är så stora nu och lever mycket sina egna liv, är så ny för mig. Samtidigt är jag mer än lycklig över att dom är så självständiga och har bra liv med vänner och annat.

Kram


Free Signature Generator