Ätteläggen hemma igen

Foton tagna med mobilen.

Sonen som jag strax jagade bort ifrån min dator :-)).



Ordningen här hemma är återställd när ungdomarna kom hem ikväll.

Helgen har gått i sovandets och vilandes tecken. Jätteskönt har det varit och sen
var det så mysigt när dom är hemma igen.

Jag har sett ganska mycket på tv. Bla en dokumentär ifrån Libanon. Det handlade
bla om hur döttrar gifts bort när dom är 13 år. Man kan se programmet på webtv.
Inte som min syster. Klicka på texten så kommer du till webtv och programmet.

Jag är glad över att vara född i Sverige och inte behövt bli utsatt för dylikt eller att
ha behövt utsätta mina döttrar för det. Man kan väl inte säga så mycket om det ändå.
Dom är född in i sina traditioner och livet som är där.

Hur har jag då själv fostrat mina barn? Först och främst till tänkande självständiga
individer som ska behandla andra som dom vill bli behandlade själva.
Med empati och förståelse för andras liv och öden.
Man får ju inte vara konflikträdd när man fostrar barn och försöka vara konsekvent så gott det går.
Rutiner är ju viktigt från dom är små.
Små barn - liten värld. När mina barn var små så fanns inte babysim och allt annat
av aktiviteter som finns nuförtiden. Jag hade nog ändå inte varit med dom på det.
Jag tycker att många barn blir stressade redan från liten ålder. Jag har aldrig varit
någon pysselmamma och suttit med dom med diverse pyssel och knåp.
Viktigt för mig har varit att dom har varit utomhus varje dag och dom alla har sovit
ute i vagn från dom föddes. Jag har mestadels bott i villa eller radhus och då kunnat
ha vagnen utanför fönstret och sen dom kunnat gå har dom varit ute mest hela
dagarna också. Att ha tråkigt är också en fostran. Att inte aktiveras hela tiden utan
att kunna stanna till och bara vara och komma ikapp med tankar och annat.



Att fostra barn själv är inte helt lätt alla gånger. Desto äldre dom blev, ju fler beslut
att ta och oftast ska dom ju tas ganska fort ibland. Det har ju varit både för- och
nackdelar att ha det så. Mest fördelar faktiskt har det varit och är fortfarande.
Ungarna har ju aldrig haft någon fler att få beslut av och kanske få dubbla budskap.
Men visst har jag känt ibland att det skulle ha varit skönt att pytsa över ansvaret på
någon annan. Nu har jag ingen att skylla på om det blivit tokiga beslut :-).

Kram
Strömma