Swofties

Självvald ensamhet är härligt och inget att vara rädd för. Enligt gårdagens artikel i Aftonbladet så är singelkvinnor över 50 år, swofties, mycket nöjda över sina liv. Jag kan ju bara gå till mig själv och håller helt med det som står i artikeln. Man har ju inte sin identitet genom en man, som det varit i tidigare generationer. Kvinnor i dag är självförsörjande och självständiga. I bland kan man nästan tycka synd om män och kan förstå om dom känner sig aningens förvirrade och har lite svårt att hitta en balans i sina liv gentemot kvinnor.

Kvinnor idag är mera självgående och sitter inte hjälplösa på kammaren och skäms om man är singel. Livet har så många möjligheter i dag och världen är mycket större än den varit tidigare. När jag växte upp så fostrades jag till att gifta mig och skaffa barn. Det gjorde jag också när jag var 20 år och det var inget som höll i längden. Jag har provat det nån gång till också. Men det gick inte heller. Första barnet fick jag när jag var 22 år och 41 år var jag när mitt yngsta barn föddes. Jag har levat längre själv med barnen än med deras pappor och det har gått jättebra. I 14 år har jag nu bott själv med dom. Visst har jag träffat nån man genom åren, men ingen som det känts helt 100 med och då lever jag hellre själv. Det finns nog ingen värre ensamhet, än om man känner så när man lever i en dålig tvåsamhet.

Man blir ju väldigt egensinnig och bekväm också när man är ensam på täppan med sina barn. Visst kan jag sakna någon ibland. Men mest handlar det då om praktisk avlastning och det går snabbt över den saknaden.För mig är ensamhet en lyx och när den siste lämnar boet så är jag minst 60 år. En svindlande tanke att bo helt själv och inget jag gruvar mig inför heller. Tvärtom kan jag säga. Jag har ju många barn och även barnbarn som tankar mig med omtanke och kärlek. Även vänner finns ju som fyller tid och olika behov.

Jag kan förstå att ensamhet som inte är självvald är hemsk och har man inga barn eller andra omkring sig är nog livet inte helt lätt alla gånger. Men jag tror att var och en danar sina liv som man vill ha det och behöver.




Nu har jag varit iväg och tagit nytt blodprov och det skickas till Umeå.
Sen tar det nån vecka innan svar kommer på det.

Kram

Strömma