Föräldraansvar. Lyckan och oron

Jag kan slappna av och lägga mig snart. Kan inte lägga mig och sova när ungdomarna är ute på vift. När det  är en sån kväll som sista april och mycket som händer ute på stan, så gnager alltid oron inom mig. Mina ungdomar har inte vållat mig nån större huvudbry när dom är ute på sitt. Men det handlar ju inte bara om dom. En sån här kväll är det mycket folk i farten och festande mest överallt och många som är  ute för att söka bråk. Det har varit full uppslutning med poliser och fältarbetare och andra ute på stan och det är jättebra. Jag skulle ju också kunna nattvandra på stan. Men jag har som "jour" själv och vill vara helt startklar och sticka iväg och hämta dom om dom behöver mig.


Mina ungdomar är öppna mot mig vad dom ska göra och vad dom har gjort och här hos oss samlas ofta deras kompisar också. Jag gillar ungdomar och ser hellre att dom är  här, än bara ute och dräller runt på stan. Så har det alltid varit hos mig och även för  mina vuxna barn när dom bodde hemma.

"Små barn och små bekymmer". När barnen var små så handlade det mesta om att skydda deras liv i deras framfart och se till att dom blev vettigt fostrade. Mer jobbigt praktiskt med små barn och lite sömn då också *ler*. Sen när dom blir tonåringar så blir den en annan oro. Dom klarar mycket av det praktiska själv. Men dom behöver en nästan mer än när dom var små. Världen är hård idag och dom behöver mycket uppmärksamhet och omtankte, på ett annat sätt än när dom var små.

Lite tankar av tacksamhet,  såhär innan jag lägger mig och lyckan över att dom är hemma och suttit här hos mig en stund och berättat om kvällen. Det går ju egentligen att skriva hur mycket som helst om föräldraskapet, för både småfolk och lite större barn.

Hoppas ni alla haft en bra valborgskväll

Strömma