En tid av avsked. Vilse i pannkakan

I går morse klockan fem, så skjutsade jag mina söner och sons fästmö till tåget. De åkte till Göteborg för konsert och kommer hem på måndag. Dom var ett helt gäng härifrån som åkte och har säkert jättekul.

I morse halv sju, så skjutsade jag dottern och hennes kille till tåget. De åkte till Hellesylt i Norge för att jobba i sommar. Hon var där förra sommaren också och jobbade och trivdes så gott där. Jag fick sms för en stund sedan att dom var framme. Först åkte dom Nabotåget härifrån och sen flyg från Trondheim till Ålesund och sen buss 20 mil till Hellesylt. Så jag anar att dom är ganska trötta och möra nu :-).

I kväll har jag varit till min väninna och sagt hejdå. I morgonbitti går hennes flyttlass till Stockholm. Jag är så glad för hennes skull att tiden är inne för hennes flytt. Men ack så tomt det blir för min del. Jag blev nästan illamående av att se allt flyttkartongerna. Har nog min egen flytt för nära inpå än. Hon körde ju min bil då vid flytten och nu är det dax för henne själv.

Ens uteomgivning påverkar nog en mer än man tror. När vi bodde i stan, hade vi trafiken alldeles utanför, med ljud mest dygnet runt + att hissen hördes hela tiden. Nästan aldrig tyst omkring en. Man tror att man vänjer sig. Men nu när jag bor på bottenplan med egen ingång och lugnt omkring här, så märker jag hur jag varvar ner och mycket som kommer ikapp en då. Dels har jag så ont i ena höften som strålar ner i benat,  så jag knappt kan gå och inte ruscha på som jag vill. Då kommer mera tankar när man måste ta det lugnt och det är  stillhet omkring en. 

Jag vet att det bara ett par år till som jag har ungdomar kvar boendes här hos mig. Men nu har det blivit än mer påtagligt och det är en så ovan känsla och förvirrande också. Jag har ju haft barn sedan jag var 22 år och i olika omgångar med åldersgrupper. Att ställa om sig till att bli ensamboende, när man då fyllt 60 år,  känns ganska märkligt. Det är ändå skönt om krisandet kan komma redan nu om det. Bättre att ligga lite före och ha skapat lite mera liv för mig själv tills dess. 


I går blev äntligen bredbandet påkopplat. Jag har nog inte varit med om en flytt där det har gått smidigt på den fronten. Den här gången var jag ute i god tid med att beställa. Redan 19 april. Sen var det krångel med det att deras fax inte hade nått fram och det blev nybeställning när jag ringde upp i maj. Sen har det krånglat med att dom påstått att jacket här inte varit fritt. Men hursomhaver. Nu är det inkopplat i alla fall och jag kunde installera själv med trådlöst till min dator och det fungerar som det ska nu.


Nu ska jag bara vila och hasa runt här dom dagar som sönerna är borta tills måndag. Har inte så stort val, genom jag knappt kan gå. Det är nog någon mening med det också *ler*.

Kram

Strömma