Njutbar utsikt mot Lungvik.
Sonen och hans kompis har cyklat fram till en camping, några mil nedanför Gävle. I måndags sov dom över i Stöde hos en farbror och faster till sonen och i går natt sov dom på en camping i Hudiksvall. Jag är full av beundran över deras kämparglöd att komma fram till Stockholm på bara några dagar. Min oro finns hela tiden och kommer inte att ta slut förräns dom är hemma igen. Det känns ändå bra att dom sover på campingar.
Dottern och hennes kille jobbar ju i Hellesylt i sommar och kommer hem 16 augusti. Det ser jag framemot. Jag måste ju börja vänja mig vid att alla barnen är så stora nu att dom åker hit och dit och tar sina trevande kliv in i vuxenlivet. Men än har jag 2 söner som bor hemma och har några år till kvar på gymnasiet.
I kväll har jag haft besök av min väninna som flyttat till Stockholm. En mysig kväll med mycket prat och skratt, då vi satt ute här och drack vin och åt god ost. Allt hade hon med sig.
Kram
Strömma





2 Comments:
Det var ett tag sedan jag kikade in här. Vilka duktiga ungdommar som far ut på cykeläventyr.
Förstår ändå din oro. När slutar man oroa sig egentligen för sina barn? Aldrig tror jag.
Kramis ewa
Jag förstår din oro...det låter bra att de sover på campingar det känns mycket tryggare än fricamping.
Det är roligt att du beskriver deras resa...har tänkt på dig och pojkarna.
Kram
Post a Comment