För ett tag sedan fick jag en utmaning av gardenhouse om en viktig person i mitt liv. Jag har funderat vem jag ska skriva om här. Det är många som har speciella platser i mitt hjärta och ni som känner till mig vet att familjen är otroligt speciell och värdefull för mig. Självklart är det så för dom flesta. För min del så var det olika omständigheter som gjorde att jag själv har skapat min familj, både som en liten "ersättning" för min uppväxt och för nutid och framtid. Lite krypiskt låter det kanske *ler*.
Men de som känner mig vet vad jag menar.
Den person som betyder mycket för mig är min bror. Jag längtade syskon i så många år och då menar jag en Otrolig längtan. När han äntligen var på väg och jag var 11 år då, så visste min lycka inga gränser. Sen blev han nästan som mitt barn under hans uppväxt, av olika sorgliga orsaker. Genom åldersskillnaden så blev det ju inte "syskonskap" förräns han blev äldre och åren nästan kom i kapp oss. Speciellt sen när han själv fick barn och familj så har vänskapen fått andra dimensioner. Han är även min trygghet och jag vet att han också värnar om mig och jag kan vända mig till honom i stort och smått. Det har jag gjort också och hans hjälp är aldrig långt bort om så skulle behövas, omän vi bor 10 mil ifrån varandra. Men man får inte "tulla på nåden" och utnyttja det . Så både han och jag är mycket självständiga personer. Påhittiga med lösningar för det mesta.
Så efter barnen så finns han speciellt i mitt hjärta. Min finaste bror.
Jag ska nog skicka den här utmaningen vidare. Men har lite svårt att välja ut några. Så jag ger den vidare till de som läser här.
Men de som känner mig vet vad jag menar.
Den person som betyder mycket för mig är min bror. Jag längtade syskon i så många år och då menar jag en Otrolig längtan. När han äntligen var på väg och jag var 11 år då, så visste min lycka inga gränser. Sen blev han nästan som mitt barn under hans uppväxt, av olika sorgliga orsaker. Genom åldersskillnaden så blev det ju inte "syskonskap" förräns han blev äldre och åren nästan kom i kapp oss. Speciellt sen när han själv fick barn och familj så har vänskapen fått andra dimensioner. Han är även min trygghet och jag vet att han också värnar om mig och jag kan vända mig till honom i stort och smått. Det har jag gjort också och hans hjälp är aldrig långt bort om så skulle behövas, omän vi bor 10 mil ifrån varandra. Men man får inte "tulla på nåden" och utnyttja det . Så både han och jag är mycket självständiga personer. Påhittiga med lösningar för det mesta.
Så efter barnen så finns han speciellt i mitt hjärta. Min finaste bror.
Jag ska nog skicka den här utmaningen vidare. Men har lite svårt att välja ut några. Så jag ger den vidare till de som läser här.
Kram
Strömma
aW.jpg)
4 Comments:
Familjen är viktigast....
Så kul att du antog utmaningen... Vilket fint stöd ni har i varandra du och din bror! Och livet ger ju olika typer av förhållanden under olika perioder, så skönt att ha någon som man verkligen vet finns där...
Förstår vad du menar med syskon längtan, fast jag fick aldrig något.
Javisst är jag otroligt lyckligt lottad som har mina barn och barnbarn så nära. De två äldsta har ju flyttat ut och bott själv, dottern även i annan stad i två år . Men sedan valt av egen vilja att flytta hem på gården igen, det värmer mamma hjärtat!
Kram Sussi
Oj det var en stor och svår utmaning, men du hade en sån fin berättelse! Vet inte om jag klarar av den där så jag nöjer mej med att läsa din :-)
Ha en fortsatt fin vecka!
Kram
Jag tycker att det verkar vara ett tydligt tecken.
Jag har aldrig testat något aloe veragarn, men jag tror att Linda nystade upp en härva igår. Ska bli spännande att få ett utlåtande.
Post a Comment