Vinterdäck och förväntningar och krav

Efter flytten i våras så har jag bildäcken på däckhotell. Tjusigt ord:-). Här i förrådet får dom inte plats och dom byter även däcken och kollar lufttrycket. Jag var dit idag och beställde tid för att få vinterdäcken på. Dom hade antecknat att alla däcken behöver bytas ut till nya. 4 nya eller "nya" begagnade däck är inte att tänka på nu. Sönerna behöver nya skor, jacka och annat.


Jag pratade med min mentor i kväll och vi kom in på allas olika personligheter och hur man själv går ihop eller inte går ihop med vissa. Själv har jag svårt med vissa personligheter och med åren så försöker jag inte anpassa mig efter dem på samma sätt idag, som tidigare. Funkar det inte, så gör det inte det och man ska inte bruka våld på sig själv för att göra andra till lags. Sen pratade vi om hur olika vi kan vara inför utmaningar. Om det är utmaningar som är förenat med krav på att prestera och sen också givetvis beroende också på om det är krav utifrån eller om kraven kommer från en själv. Hon själv har en urkraft inom sig med tävlingsinstinkt och presterar bäst när det känns närapå omöjligt att prestera. Jag fungerar tvärtom. Känner jag krav och förväntningar på mig, så går jag i baklås och blir nästan matt och slak inom mig. Prestationsångest kallas det kanske? Sen när förväntningarna försvunnit, så "kavlar jag upp armarna" och gör det som tidigare förväntades av mig och då fungerar jag nästan som bäst. Om jag upplever att det tjatas på mig så tappar jag helt lusten till det som ska göras. 
När jag var ung och under alla åren med barnen och alla deras åldrar så var jag annorlunda. Dom hade bara mig och då var det varken tid eller möjlighet att backa i sånt som skulle göras. Nu när jag bara har några av barnen kvar hemma och dom är nästan vuxna, så är jag inte bara äldre utan jag tror att åren och allt ansvar och annat har gjort att jag är utmattad av att ro allt i land runt dom. Oavsett om jag orkade, kunde eller ville, så var det bara att kämpa på. Ribban för orken har sänkts betydligt numera.


I måndags när jag var på föredraget så pratade han om yttre hinder för det man gör inom sitt jobb..folk som inte tror på det man gör och pratar ner det hela...krokodiler kallade han dom...
Många gånger tror jag att man är ens egna krokodil och hinder.


Men man måste ju ändå kunna förstå om andras tänk och sätt i vissa sammanhang. Förra hösten var jag och många med mig på en så bra föreläsning om det och jag beställde även hennes bok.
Tänker inte alla som jag? Chris Sundqvist heter hon som föreläste och författare till boken. Jag ska skriva mer om det i ett annat inlägg.