Helgen har varit sorgsam och jobbig.
I lördags eftermiddag så ringde min väninna och berättade att hennes x, hennes barns pappa, hade avlidit. Han hade avlidit när han duschade och hittades där med duschen på och ingen vet hur många timmar han legat där.
Deras barn och barnbarn bor söderöver och dom satte sig i bilen på lördag kväll och sträckkörde upp. Oron var givetvis stor för min väninna, genom det var halt och dom alla var upprivna. Men dom kom lyckligt och väl fram hit på morgonkvisten. Jag lider med dom alla.
Han var lika gammal som mig och vi gick i samma klass sen vi var små. Sen umgicks vi tätt när han blev tillsammans med min väninna och jag var samman med hans kusin. Många minnen finns från alla åren jag känt honom.
När min väninna hade ringt mig så hoppade jag i skorna och gick snabbt över till henne. Jag ville inte att hon skulle sitta ensam i chock och lessenhet. Vi hade några fina timmar med prat och lite glögg med tilltugg.
Det är tur man inte vet något om framtiden och vad som ska ske.
Allt kan vända så fort så fort. Från en minut till en annan.
Innan hon ringde mig så satt vi på msn och pratade om att vi skulle ut på kvällen.
Kram
Strömma
07 december 2009
Livets förgänglighet och allt kan vända fort
kl. 12/07/2009
Etiketter: Livets förgänglighet
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)




5 Comments:
Så skönt för din väninna att hon har dig, du kunde gå över till henne och vara hos henne innan hennes barn kom.
Det är väl ändå väldigt tur att man inte vet när ens dagar är räknade. Jag försöker leva efter motto här och nu.
Stor Kram
Det är alltid sorgligt när något sådant händer. Tur är det att vi inte vet något om hur länge ens liv räcker. Själv tror jag och är övertygad om att vi fortsätter någon ananstans på vår livs resa.
Kram på dig
ewa
Ja nog är det så, att det är tur att man inget vet.
Det är ruggigt att ett liv bara kan ta slut i en handvändning.
Kram kram Katarina
Nejmen usch vad tufft. Men så skönt att du var så nära och gick över till henne. Det var garanterat ett skönt stöd. Det är nog en faslig tur att vi inte vet när det är dags att kila vidare...Hoppas det ska ordna sig för alla...snart jul och allt...
Ta hand om dej med.
Kramar i massor.
Kram till dig. Det är inget roligt när sorgen står utanför dörren.
Vad tur hon har som har dig till vän.
Som du skriver så vat man ju aldrig vad som händer.
Idag är det inte skoj att vara på jobbet. Fy vad jag tycker att det var dumt gjort. Om dom skäms hälften av det jag gör så är det ändå otroligt mkt och jag som inte ens var där...som tur var.
Hoppas att du kan få en liten glädjestund mitt uppe i det tråkiga som hänt med din vän. Kram igen
Post a Comment